För drygt 6 år sedan började jag leta efter en hona, gärna blåmaskad, till avel och utställning. Men se vad som hände: det blev världens underbaraste brunmaskade birmakille istället! Amadeus är nu snart 6 år gammal och världens absolut snällaste och goaste katt som litar 100% på människor. Han är en lagom stor och muskulös hane (domarkommentar: den här katten måste ha ätit anabola!) med korta, kraftiga ben. Han har underbar ögonfärg och huvudet har en fin bredd. Han svaghet är lite låg panna.

Han är en helt underbar katt, totalt orädd (nåja, dammsugaren gillar han inte), nyfiken, gosig och väldigt lätthanterlig. På senare tid han har blivit lite lat... På utställning är han lugn som en filbunke och när jag badar honom så är det NÄSTAN som att han spinner. Hans egenhet är att han vill ligga i famnen när matte går på toa... Då spinner han högt och ser mig djupt in i ögonen. Knasboll!